Godby, lördagen den 18 oktober 1997
Göran Andersson
Kan en f.d. rikssvensk ornitolog, bosatt i det svenskspråkiga och
självstyrda öriket Åland, ha någon användning
för ett finskspråkigt personsökarsystem anpassat för
fågelskådning?
Om personen dessutom inte är någon "bongare" (det finska
uttrycket för en "kryssare"), har han eller hon någon nytta med
fågelrapporter i klartext enbart på finska via personsökare?
Bland de första gångerna jag kom i kontakt med de finska
signalpiparna, var vintern 1992-93. Då stod jag ganska ofta uppe
på toppen av Svinryggen, den åländska storsoptippen i
Ödanböle och spanade efter "vår" övervintrande större
skrikörn.
De hitresta bongarna hade på den tiden de gamla personsökarna
från 1989 med olika sifferkombinationer (Forsten 1997); det system
som i dag används i Sverige. Alltså personsökare där
nummerkoder larmar om fågelart, plats m.m.
Idag används "pagern", textsökaren Philips PRG 2310, som sänder
ut omfattande rapporter i klartext (för den som kan flytande finska
förstås). Eftersom "ornitologspråket" har sina givna ramar,
ständigt återkommande facktermer och sin speciella vokabulär -
det förekommer ju överallt oavsett nation - är det inte
särskilt svårt att lära sig "läsa" de finskspråkiga
rapporterna på piparen. Det handlar som alltid bara om
motivation.
I våras, i mitten av maj, omsatte jag delar av ett kulturstipendium
till en egen "textpipare". Efter en kort inkörningsperiod med praktisk och
teoretisk hjälp av Henka och Annika i Åbo, var jag en i gänget.
Och en entusiasmerande värld öppnade sig!
För det visade sig att det är egentligen ganska få
meddelanden som handlar om rariteter. Jag fick raskt reda på resultat av
olika "artrallyn", fågeltornskamper, fenologiska noteringar över
vanliga arters ankomstdatum och dagssiffror från det arktiska
sträcket genom Finska viken i slutet av maj (även från estniska
lokaler!). En flock på tre skärfläckor, som sträckte
österut längs kusten av södra Finland, kunde klockas och
"kryssas" på flera lokaler utefter flyttvägen - sedan kunde man
dessutom lätt räkna ut marschfarten.
Ingen vanlig kyrkråtta
Eftersom jag direkt vid leveransen i våras trodde mig ha ställt in sökaren på att både
"surr (vibration) och pip" skulle vara avstängt, bar jag i princip med mig
min pipare överallt de första dagarna. Men jag hade råkat ställa in den så att när tunga arter sågs,
alltså mycket sällsynta
fåglar, bröt larmet igenom de avstängningar som var inställda på min "pager". Och "larmet" gick!
Det hände en lördag i en åländsk kyrka under ett
bröllop! Och jag som just hade påmint äldste sonen om att
stänga av sin gsm-telefon, när han nu var inhyrd som fotograf
under högtidligheterna.
Jag hade dock en viss tur. Larmet om en Wilsonsimsnäppa kom när
koloratursångerskan på läktaren tog i ordentligt i Edvard
Griegs "Jeg elsker dig"! Men sonen hörde signalerna förstås och
kikade flinande fram bakom en av pelarna ....och Annika har numera tolkat den finskspråkiga manualen åt slarvern Andersson...
Om jag däremot vill ha alla meddelanden annonserade med signal och/eller vibration, t.ex
under skådartävling eller exkursion, kan jag själv enkelt ställa in funktionerna. Man kan
dessutom från början välja att ha en tyst alarmkanal på sin
pager. Icke-bongare brukar använda det alternativet.
Rapportering
Som enbart svenskspråkig har jag förstås svårigheter
att själv slå larm genom att tala in rapporter till "piparcentralen" på finska.
Därför går mina tunga observationer via gsm-telefonen till
Henka eller Annika som båda är flerspråkiga humanister. De
översätter min rapport och ringer in den.
Jag kan också i lugn och ro, om det gäller ickebrådskande
observationer, skriva ett meddelande med hjälp av en svensk-finsk ordbok
och faxa till centralen.
Förresten, när det gäller Annika, kan man aldrig vara
säker på VAR hon svarar i sin gsm. Det gör det hela extra
spännande. Ibland står hon genomförkyld i ett blåsigt
torn nära ryska gränsen, ibland står hon mitt bland kacklande
trutar på en soptipp och fotograferar "gula fötter" och någon
gång svarar hon från en fågellokal i Spanien!
De omkostnader man har, de är egentligen försumbara, ersätts
ur medlen som organisationen får in via medlemsavgifterna. Medlemmarna i "piparkommitten" följer
med meddelandena, kommenterar vid behov, uppdaterar och beslutar. All text som
sänds ut, lagras också automatiskt på två datorer via
två pipare som är direktkopplade. Datamaterialet kan sedan
användas för olika rapporter, eftersom det är lätt att
sortera ut text, som handlar om en viss art (Forsten 1997). Vid särskilda behov kan man
dessutom få pipartext via e-post.
Vanligen behandlar jag åländska observationer, genom att
först spara dem i piparens arkiv och sedan vid tillfälle föra in
obsarna på datorn. Philips PRG 2310 har en stor kapacitet och kan ta emot
99 meddelanden innan den börjar "tappa minnet". Normalt ryms 45-55 rapporter, eftersom
de vanligen är så långa.
Far jag till Sverige en
helg, kan jag lugnt låta den ligga kvar hemma. Sedan är det trevlig
läsning att gå igenom alla meddelanden, som ramlat in medan jag
varit borta.
Vistas jag i Roslagen, kan jag ta med sökaren, för signalerna
når ända dit. Omvänt fungerar svenska sökare helt ok i mina
trakter, åtminstone på västra Åland inklusive
Lågskär.
Inte bara obsar
När rariteter rapporteras medföljer exempelvis
vägbeskrivningar, praktiska anvisningar och annan viktig information.
Då dvärgspoven upptäcktes första oktober 1996 på
Åland, organiserades charterflyg via piparen! Och eksångaren ute
på Lågskär, de två första veckorna i juni samma
år, fick besök via finska taxibåtar, som nästan gick
efter turlista till slut.
Rapporter från fågelstationer och sträcklokaler droppar in
framåt kvällen liksom resultat från World Birdwatch-dagar
eller mycket intressanta observationer från övriga Norden (via t.ex.
EuroBirdNet och Fuglenett) och Baltikum. Sådana meddelanden får bara
sändas ut dagtid mellan kl 08-22.
Viktiga rapporter är snabba förvarningar om kraftiga
flyttningsrörelser eller de första tecknen på att någon
av invasionsarterna är på gång.
I höst har jag via min pipare fått fortlöpande information
om positionerna av en fjällgås med radiosändare. Det kan
förekomma meddelanden om upphittade tubkikare,
eller tips om TV-program med fågelinslag. Vid ett tillfälle för ett
par år sedan, "trummade" man ihop ett stort gäng frivilliga sanerare
i samband med ilandfluten olja vid en lokal!
Kuling och ösregn - inga fåglar?
Låt oss se vad som rapporterades idag, medan detta skrevs
lördagen den 18 oktober. Dagen då Åland samt delar av Finland
dränktes i ösregn och hård sydlig kuling - som gjort för
manusskrivande!
Meddelandena gällde större piplärka i Asikkala och
brednäbbad simsnäppa vid Hangö fågelstation. Från
andra håll droppade det in rapporter om taigasångare,
smådopping, svart rödstjärt, skärsnäppa och brun
glada. Alltså ovanligt mycket rariteter. Men så var det heller
inget sträck att tala om i dag.
***
Tidigt på eftermiddagen, just när jag avslutat manuskriptet, kom
så ett storlarm. Från Åland och Lågskär minsann!
Ny art för landskapet, åttonde fyndet för Finland:
PURPURHÄGER!
Denna ungfågel hade upptäckts vid f.d. Potatislandet och sedan
hade den flugit till södra delen av ön där det finns många
skyddade vikar och laguner. Lågskärs rastande "landfåglar"
taxeras, sedan drygt tjugo år, dagligen längs en bestämd rutt.
Det var nog tack vare den insatsen som purpurhägern upptäcktes,
för ingen går väl frivilligt omkring på en regnstormig
ö!
Nåväl, inom ett par timmar hade två resor från
Finland för drygt femtio bongare arrangerats, eftersom vinden skulle avta
och vädret bli bättre. På kvällen for ett gäng med
Silja Europas nattur till Åland, där två chartrade båtar
skulle föra ut dem till Lågskär genom söndagsgryningen. En
annan grupp startade vid fyratiden på natten med taxibåt från
en hamn i den åboländska skärgården, för att
nå den åländska fågelstationsön samtidigt med
övriga "kryssare".
Men på söndagen kunde purpuhägern inte återfinnas,
trots mycket noggrant sökande i flera timmar. Endast de fyra på
stationen fick alltså se den, däribland lågskärsveteranen
Karno Mikkola, som ligger totaltvåa i den finska
kryssarstatistiken.
Och svaren på de två inledande frågorna till denna
artikel?
Det blir ett klart JA!
Tack:
Ett varmt tack till Annika för faktagranskning och kommentarer.
Litteratur:
Forsten, A. 1997. Finska pipare. Roadrunner nr 4:18-21.
Fotnot:
Det finska systemet planerades och startades av Kari Karhu i Åbo
Den utmärkta och stimulerande artikeln i Roadrunner 4/97, är
författad av svenskspråkiga Annika Forsten, Hantverkaregatan
14 D 9, FIN-20100 ÅBO, Finland. Tel hem 009 358 / 2 - 251 88 89; tel gsm
009 358 / 40 - 51 50 510.
Göran Andersson
Bergvägen 12
ÅL-22410 GODBY
ÅLAND
009358 - 18 41 314 (hem)
- 50 52 67 314 (gsm)
(Källa: Pandion nr 3 1997 (Årg.13)
